Direktiven för hållbar finansiering närmar sig med storm steg

Hållbar finansiering är ett ämne vars betydelse har ökat i takt med klimatförändringens framfart. Definitionen för hållbar finansiering inbegriper ändå mer än enbart miljöaspekt, man beaktar även socialt ansvar och bolagsstyrning, det vill säga de så kallade ESG –faktorerna (förkortning av Environmental, Social och Governance) och hur dessa tas i beaktande i finansieringsbeslut.

Alla som placerar har en möjlighet att via sina val påverka utformningen av vår framtid. Likaväl institutionella placerare som en enskild fondsparare. Men för att kunna fatta ansvarsfulla beslut behöver placerarna tillförlitlig information om placeringsobjektens hållbarhet. För att objekten skall vara sinsemellan jämförbara, behövs enhetliga mätare och praxis. Inom EU har man tacklat detta med två förordningar. Förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar (SFDR, Sustainable Finance Disclosure Regulation) har som målsättning att öka transparensen gällande placeringsobjekts hållbarhet. Taxonomiförordningen (TR, Taxonomy Regulation) i sin tur definierar hurudan verksamhet kan kallas hållbar med beaktande av sex miljömål.

Båda förordningarna är egentligen redan gällande, men de förpliktelser som fastställs i förordningarna tas i bruk stegvis. För harmoniserad tolkning och tillämpning av paragrafer i båda förordningarna, har Europeiska kommissionen bett europeiska tillsynsmyndigheten (ESA, European Supervisory Authorities) att definiera tekniska tillsynsstandarder (RTS, Regulatory Technical Standards). RTS:n är inte ännu till alla delar färdiga eller slutgiltigt godkända, men antagandet för stunden är, att de kommer i bruk under detta och nästa års tid.

Finansbranschen står inför en ny utmaning

Trots att detaljerna är ännu delvis oklara, har tillsynsmyndigheterna nu uppmanat finansmarknadens aktörer att starta förberedelserna för att börja tillämpa förordningarna. Och bra så, för arbetsfältet är synnerligen stort. Visserligen är situationen något otacksam för aktörerna, då den oklara situationen medför att man är tvungen att sikta på ett rörligt mål. Men oberoende, står alla aktörer, så som fondbolagen, bankerna och livförsäkringsbolagen, inför ett omfattande arbete.

Men vad gör det här så utmanande?

I ett nötskal är det frågan om en stor mängd information att samla in och analysera i en lång förmedlingskedja med flera aktörer.

Ur en teknisk synvinkel är det huvudsakligen en fråga om smidig förmedling och effektiv bearbetning av information:

    • Hur aktören som tillställer placeringstjänsten samlar in och analyserar hållbarhetsrelaterade uppgifter om placeringsobjekten och redigerar informationen till tillämpligt format med hänsyn till nästa stegs behov.
    • Hur informationen därefter förmedlas till finansiella rådgivare, som rapporter, nyckelinformationsblad och i form av färgkod som i enlighet med SFDR indikerar placeringsobjektets hållbarhet.
    • Och hur finansiella rådgivare förmedlar informationen till slutkunden, vid olika tidpunkter och i olika betjäningskanaler, så som nätsidor, portaler och ibland kanske också som utskrifter.

Vi bygger upp en lång och mångfacetterad kedja, som väl går att verkställa med stöd av moderna system och gränssnitt för informationsförmedling. Finansbranschen står inför en ny situation, tillsammans bygger vi förutsättningar för en hållbar finansiering.